Eran pojke har autism..

det är vad jag har fått reda på idag. Var på möte på NP-enheten. Det var jag, Tobias och Oliwers pappa Ralf som var med på mötet.
Det var ett bra möte. Vi fick svar på våra frågor och en hel del information om vad som kommer hända här näst.
Vi komer bl a erbjudas en föräldrar kurs som ska hjälpa oss att hantera Oliwer på rätt sätt.
Jag känner mig så lättad. Jag har kämpat och slitit för att få hjälp med Oliwer sen han var 2,5 år. Äntligen säger jag bara.
Blir ju så mycket lättare att kunna ge han rätt stöd och hjälp nu.
Ett steg för att underlätta för Oliwer är att vi ska börja använda oss av bilder till Oliwer. Ett sk bildschema.För han har en god visuell förmåga.
Jag har även fått en möjlig förklaring till varför Oliwer i bland får ett utrycktslöst ansiktsdrag. Han ser helt tom ut. Och spec när det är mycket omkring han. Det är för att han stänger av, antagligen för att skydda sig själv. Och det är nog därför han låter bli att prata i samband med det.
Kändes även skönt att han troligen har goda föruttsättningar att kunna lära sig lleva med det här på ett bra sätt.
Och som en mamma sa till mig om när hennes son fick autism. Han är ju samma pojke som innan diagnosen. Det hade jag med mig idag. Tack!

Måste ju berätta om i måndags. Jag var i stan och träffa min underbara vän Jennie. Vi åt lunch på mitt favvofik och så strosa vi runt i affärer. Efter våran lilla dejt så knalla jag bort till körskolan.
Jag var faktiskt nervös innan jag skule köra. Det kan va därför som jag lyckades komma åt tutan och vinderute torkaren på samma gång.
Jag körde mest vid norrstrand och lite i stan. Jag behöver fortfarande träna på att håll koll på fler saker samtidgt utan att stressa upp mig.
Det är så frusterande att jag inte kan övningsköra hemma. Har ju ingen i närheten som kan ta barnen. Saknar ett nätverk kring barnen här i Kil.
Ska i väg nu på måndag och köra bil igen. Ska ha körkortet innan sommaren. Så är det bara.

Här hemma så trottsar Adam mig till vansinne varje dag. Oftast när vi ska i väg ngnstans. Han skriker, vägrar klä sig, säger fula ord , rivs och försöker bitas.
Men eftersom jag har gett mig tusan på jag ska vara konsekvent, rak och tydligt. Så ger jag mig inte. Jag viker inte en tum.
Säger bara till han med sträng röst (utan att höja rösten) "´nu är det bestämt". Talar även om för han att det spelar ingen roll hur mycket han än skriker så blir det som jag säger ändå.
Kan ju säga att det varit en del data och tv förbjud här hemma på sistonde.

Det är ju våffeldagen i dag. Har lät mig idag varför det heter våffeldagen alltså vart det kommer i från. Det är slarv för vårfrudagen. an slarva helt enkelt när man sa det å därav kom det. Tack bolibompa Marcus!!
Min syster och Edvin var här i kväll och åt våffler idag! Mums

Nu ska jag gå sova snart!

Kram Madeleine

Kommentarer
Postat av: Helena

Jag förstår din lättnad.. Har varit i din situation och det är så skönt att veta vad jag kämpar för och veta att man får rätt ledsagning. Som du skrev, han är ju samma grabb, så det är ju bara positivt med diagnosen. Blir han inskriver på barnhabiliteringen? Det borde han bli, och där igenom kan du få mycket stöd.. Mycket mer än BUP, fast er kanke är bättre än våran... Lycka till!

2009-03-26 @ 08:59:52
URL: http://metrobloggen.se/helenassida
Postat av: Jennie

Va skönt med diagnosen, det är ju jättebra att ni får rätt hjälpmedel nu för oliwer.. det kommer gå jättebra det här vet du :-)

kram

2009-03-27 @ 11:38:15
URL: http://flowie.blogg.se/
Postat av: Anette

Hej!

Så skjönt att Oliwer har fått sin diagnos för det finns så många hjälpmedel man kan använda sig av för att han ska kunna leva ett helt normalt liv. Sen var det så bra att han fick diagonsen innan han började på skolan för då kan dem lägga den tillrätta på en gång.



Det är bra att du står i mot Adam men han är nog bara inne i sin mest trotsiga ålder.



En smart sak du kan göra innan du börjar köra på körskolan är å säga ifrån om du är nervös så hjälper dem dig mer för att du ska kunna känna dig lugn.

Jag var själv jätte nervös för å kjöra här i Norge med all trafik. Men man vänjer sig fort. Det värsta här i norge är inte alla tusen bilar utan alla tokiga bilister som kör rätt ut framför en man måste vara berädd på att dem kommer hela tiden.



Hoppas allt är bra med dig annars!!!

Kram kram

2009-03-28 @ 09:08:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0