maddesvarld

Du har två barn. Du driver dem bort allt längre och längre i från dig. Du sårar dem, du ger dem ovisshet.
Vad ska jag säga till dem? Hur ska jag förklara att du aldrig kommer att träffa dem. Dem frågar om du är död, sjuk. har dem gjort dig ngt?
Hur kan man dömma två oskyldiga barn så som du har gjort?
Dem undrar varför dem inte får  hälsa på dig? Varför ringer du dem aldrig?
Ja du skickar presenter två ggr om året. Men dem fattar inte varför du inte lämnar dem själv? Dem undrar när dem ska få krama dig, sitta i ditt knä.

Det har gått lite mer än två år nu. Jag vet inte vad det är du hoppas på? Du kommer på möten om dem. du säger att du vill träffa dem. Men att jag förbjuder dig.
Du har ingen aning om hur det känns för mig att se barnens sorgsna ögon att ta alla deras frågor om dig.
Jag vill inget hellere än att dem ska få träffa sin pappa.

Adam har lärt sig cykla utan stödhjul. Om ändå pappa var här och såg mig nu. Då kanske han vill träffa mig när han ser hur duktig jag är.
Oliwer har lärt sig skriva pappa. Han ritar teckningar som han vill ge dig.

Du är inte värd dina barn men dem vill ha dig ändå och saknar dig.

Hur kan man göra så som du? Vilka spöken i huvudet kan driva  ngn bort från två små barn???

Pappa kom tillbaka till oss........

                                 

Om femton dagar så fyller jag 30 år. Jag undrar vart alla år tagit vägen? Jag känner mig gammal.
För 15 år sen när jag sluta nian så var med liv nästintill bekymmerfritt. Jag tog dagen som den kom och njöt av sommarlovet innan gymnasietiden. Jag minns att jag och min bästis som jag hade då prata om hur våra liv skulle se ut som vuxna. Jag hade en stark bild av att jag skulle gifta mig, ha barn, hus , körkort och jobba på förskola. Min kompis hade ungefär samma bild som mig. Det som skillde oss åt var att hon skulle ha egen häst och jobba inom sjukvården.
Nu 15 år senare så kan jag konstatera att livet inte blev som jag planera som en svävande och bekymmerfri 15 åring.Jag har barn iaf. Men det andra som jag fortfarande vill har inte blivit av ännu.
Min bästis som jag nyligen fått kontakt med. Hur blev det för henne då? Jo allt det hon satt och drömde om slog in. Så det är bara att gratulera.
Jag undrar om jag lyckats med mina drömmar när jag fyllt 40??
Har nog en lättare 30 årskris..


Påsken har varit underbar. Vädret härligt!  Jag jobbade på långfrdagen, vi satt ute en bra stund med våra barn. Och så spela vi trädgårds plockepin! Det var roligt.
Påskafton var vi hos mamma och där var alla mina goa syskon och min mormor!

Min egna lilla påskkärring!!:



Så här fint var det dukat!




Givetvis så skulle alla ut i skogen och leta efter påskägg som påskharen gömt! I år blev det lite roligare eftersom lotta och Ola hade med sig fyrhjulingen till Oliwer och Adams stora glädje( och min)

Senare under dagen åkte jag och lotta fyrhjuling, jag fick lov att köra den oxå. Det gick undan kan jag lova. Ha ha.

Här ska det letas påskägg!:



Nu är vi på väg:


Nemen titta här vad påskharen gömt :


En till som hittat ägg:


Undrar vad dett är??:


I väntan på att alla ska hitta sina ägg ( läs Ola och Charlotte):


För er som undrar vad det var i äggen:




Adam vill sova över hos mormor så det fick han.
Oliwer njöt i fulla drag av att få ha mig och Tobias för sig själv. Vi hade det mysigt och njöt av det fina vädret på påskdagen. När det var dags att åka och hämta Adam så körde jag till Deje och även hem. Det är ju så kul att köra. och det går bättre och bättre.

Igår kom min goa väninna Jennie och hennes två killar, Kevin och Leo. Vi gick til lekparken och grilla korv. Det tog dock över en timme och få glöd. Men tillslut så ( ja tobbe fick komma och hjälpa oss) var det dax att grilla och det smakat så bra så!!


Adam, Kevin och Oliwer leker wildkids. Här gäller det att hålla ut;


Å så var det bara två kvar:


Vinnaren är:


Fick inga bilder från själva grillningen, men det tror jag bestämt att Jennie fick!!

Nu ska jag och barnen cykla till bibblan och lämna tillbaka böcker..

Kram Madeleine