säg att du menar och vill mig väl
När ska jag få bli hel? Varför känner jag mig inte det? Jag ler på utsidan men på insidan är det kaos. Hur blev det så här? Jag har två barn som jag älskar över allt annat på denna jord. Jag kan aldrig ångra dem. Har varit med om saker i livet som jag aldrig trodde skulle hända mig och jag har valt att skylla det på mig själv och jag har varit på gränsen till att välja bort livet men jag är en fighter och jag kom tillbaka och det är jag evigt tacksam för. Jag vill känna harmoni, lycka och ro. Men det finns något som stoppar mig. Jag har så mycket känslor som är instängda som jag inte vågar släppa ut. Känner mig som en fågel som vill flyga men inte kan för vingarna är trasiga. 
Behövde får ur mig lite det lättar då.
Varit en ganska så okej dag idag annars. Jag har tillbringat 12 timmar på jobbet. Tur man har sådana underbara arbetskamrater.
När jag kom hem nyligen så var det knäpptyst om man bortser från snarket från gubben.
Imorgon är jag ledig. Skönt att slippa stressa på morgonen. Får väl städa och göra andra nödvändiga saker. Ska försöka vara närvarande en stund med barnen med.
Kram Madeleine
...du är på väg..... och vännen vet du vad....
"visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle våren annars tveka?", stämmer ganska bra.
Vi är vana att leva på ett sätt, reagera på ett annat. När vi gör andra saker som vi inte är vana protesterar kroppen, den vill inte. Men ofta är det rädslor som ligger bakom.
DU kommer förändra ditt tankesätt tror jag, du är redan på väg och är medveten om det, eller hur?
KRAM på Dig
Gumman min, du är så fin!! Du är på väg mot nånting bättre men vägen dit är inte alltid så lätt. Men du är stark o jag vet att du klarar det. Du har även många fina vänner runt omkring dig som stöttar o finns där. Du ska aldrig tveka om du vill lätta på trycket o bara prata. Tycker om dig!! :-) stor kram!!
