maddesvarld

... det kom tre stora högar". Jag har just citerat min underbara son när läkaren på akuten fråga om han bajsade igår.
Tack och lov så sitter jag här och skriver nu och min son ligger i våran dubbelsäng. Han kom dit i Tobias armar.
Har ängat större delan av kvällen på akuten och en del av natten. Ska det från början.

Det börja redan i Onsdags när jag tänker efter, Adam klaga på att han hade ont i magen ( händer att han säger så när han vill stanna hemma) och att han hade ont i bena. Jag tänkte att nu försker han lura mig så han får vara hemma och att han har växtvärk. Så jag skicka han till skolan. Jag ringde hem från jobbet på kvällen och ville försäkra mig om att Adam mådde bra, vilket han gjorde, han var som vanligt enligt Tobias.
 På Torsdagen så klagar han på magen igen och säger att han spytt i handen på toa. Ringer Tobias och hör om verkligen allt var bra på kvällen innan, jo dte var det. Och han had eju ätit en stor portion gröt och varit sig själv innan han pratar om magen och att han spytt.  Adam säger flera ggr att han inte vill vara med på gympan på torsdagen. Jag antog att det var därför han sa att han hade ont i magen och spytt ( min son har livlig fantasi för er som undgått det). Jag bestämmer mig för att skicka iväg Adam till solan och säger att känner du dig sämre så behöver du nog inte vara med på gympan.
Till saken hör att onsdag kväll så var det föräldrar möte och det togs upp att vi föräldrar ska uppmuntra barnen att gå till skolan när dem säger att dem har ont i magen och huvudet, eftersom små barn ofta känner efter. Dem påpeka också att vi föräldrar inte ska säga till barnen att dem ska be fröken ringa hem om dem har ont i magen eller så, för då kan det hända att fröken får ringa 23 samtal eftersom om ett barn börjar så smittar det lätt av sig. Iaf med dem orden i min skalle så blir jag mer övertygad att skicka iväg han till skolan.
Vid 12 tiden på torsdagen så tar jag cyken för att åka och handla på vägen så åker jag förbi Adam skola , man kan välja lite olika vägar, jag kollar kl och tänker att om klockan är tolv så är säkert Adam i lunchsalen så då ser han mig inte.  Adam är inte i lunchsalen utan står i en kö. Jag vinkar till Adams fröken och har öronlurar i. Då kommer hon lite springande mot mig och vinkar att jag ska komma. Jag blir lite fundersam och undrar vad hon vill (Adam slutar ju kvart i ett) Hon är orolig för Adam och vill att jag ska titta på hans ena ben, jag blir först irreterad över att detta inte kunde vänta tills han slutar, jag kollar på benet och ser utslag som jag aldrig sett innan, det påminner inte ens om ngt utslag som jag känner till. En vikarie på fritids påpekar att  han varit stilla under dagen och inte sig lik, fröken säger att han varit lite nedstämd. Kollar klockan, 12.15, är inte särskilt orolig vid det här laget över Adams utslag, det är ju så lite, jag tar det för myggbäck och att han är trött, han kan vänta i 30 minuter tills han slutar, dem skulle ändå bara se på film.
Jag hastar iväg till affären, möäter en arbetskammrat och beklagar mig över att jag blev stoppad av fröken, detta kunde väl ha väntat och hon höll med.
Nör jag hämtar Adam så är han ju pigg igen, pratar med fritids personl, och den jag pratar med säger att Adam varit sig lik. Blir lite smått irreterad över att dem säger olika. Tar med Adam hem. Hemma så är min mamma där och jag ber mamma kolla på utslagen för att se vad hon tror att det är, hon vet inte men eftersom Adam är pigg och leksugen så är det inget vi tänker på igen. Minns att jag tänkt att dem blivit fler på ena benet men slår bort det.
På em så vill Adam spela spel och bara ha lugna lekar för sig och han är lite nedstämd, han brukar annars vara väldigt uppspelt när min mamma är här. jag undrar om han är ledsen över något men nej det är han inte, ont i benet klagar han på, ja minns att jag säger till mamma att hans växtvärk måste jag få tips om hur jag ska hantera. Effter en stund är han glad och så är han nedstämd så håller han på under resten av kvällen. När jag nattar han på kvällen så blir jag orolig för första gången här, han utslag har nu ökat i mängd och form. Jag frågar Adam om dem kliar eller gör ont men det gör dem inte. Han somnar sen ganska så snabbt så jag tänker att på fredag så ringer jag vc om det fortsätter med utslagen.
På fredag morgon så ska Adam till fritids innan frukost för både jag och Tobias börjar tidigare, som vanligt så sover vi för länge så jag stressar med barnen och Adam är pigg och klär sig snabbt och vill i väg så jag tänker inte alls på detta med utslagen.  Ringer Tobias på kvällen för att höra hur dem mår, Adam var pigg så det var ingen fara med han enligt Tobias.
På kvällen när jag nattar honom så ser jag att hans utslag ökat, jag vet inte varför jag tar dem med ro, antagligen för att Adam var vid gott mod och att han inte klagat på utslagen ett endaste dugg.
På lördag morgon så försover jag mig så jag hinner inte tänka på detta då heller, väl hemma så var det förberdande inför min mormors åtio års fest. Så här i efter hand så slår det mig Att Adam var väldigt lugn när jag kom hem och han sprang inte ens och kram mig, han havlåg i Oliwers rum och lekte. En annan sak som jag tänker på är att han inte haft utbrott på flera dagar ( absolut inte likt honom).
Hos min mormor på hennes så är han lugn, ha tar inte lika mycket av tårta som han kan göra. Jag ger barnen godis, det är ju lördag, Adam bjuder nästan bort allt sitt godis. ( inte likt )
Väl hemma efter kalaset så är han lugn och medgörlig, jag är väldigt trött så jag går faktiskt och lägger mig innan barnen, jag hör Tobias säga att dem ska smyga upp när han ska natta dem för han tror att jag sover, jag ska precis släcka min lampa men bestämmer mig för att ropa in barnen för att säga godnatt, Adam kommer släpandes mot mig och jag har tack och lov inte hunnit släcka lampan, då ser jag Adams ben skriker på Tobias att han ska komma och nu ska jag försöka förklara vad det är jag ser, hans båda ben är fullt i utslag, huden har ändrat färg på ena benet det går i violett, sen ser jag stora blåmärken och jag ser med blotta ögat hur blå märkena sprider sig, jag ber tobias hämta en telefon, jag ringer upplysningen känner hur paniken sprider sig, jag har tur behöver bara vänta två minuter i telefon kön. En trevlig sköterska svara och jag hitttar ett lugn och kan förklara vad det är jag ser, hon vill att vi åker till akuten direkt.
När hon lägger på så ringer jag jobbet och när dem svarar så är lugnet borta, jag hör mig sjäv säga att jag kan inte jobba i morgon för jag ska till akuten med min son samtigt som jag säger detta så ser jag hur det kommer fler blåmärken. Jag grinar och grinar  får panik , mitt i paniken så lyckas jag få barnvakt till Oliwer och 10 minuter senare sitter vi i bilen på väg till akuten. Kan säga att jag fick ett par scenarium i skallen. Ringer till mamam och grinar minns jag och jag ser det värsta frmför mig. Vad ska jag tro när mitt lilla barns ( ja barn blir små när dem är sjuka) ben ändrar färg för mammor blir rädda när deras barn blir sjuka.
Tobias är som tur är lungnet själv ( eller?)
Vi har tur inne på akuten , ingen vänta in till receptionen, får beskriva min sons utslag för en undersköterska som troligen jobbat där 20 år för länge (sur som en citron) hon är likgiltig till det mesta. Adam är nu piggare och pratar på som bara den han är kavat och beskriver själv hur han mår och han frågar surcitronen varför hans ben är så prickiga, men det behagar hon inte svara på, hon säger att det är inte ringorm iaf. I väntrummet blir Adam tröttare, jag sitter där och målar upp det ena senariumet efter det andra. Tobias sitter i lugnan ro och läser tidningen. Kan säga att Tiden går väldigt sakta inne på väntrum och spec inne på akuten.
jag har på vägen in till Akuten googlat på utslga och ringorm, för dte var Tobias teori. Försöket hitta en bild som likna hans utslag.
Sitter i väntrummet och försöker intala mig själv att det är nog ringorm iaf en ovanlig sådan.
När det blir våran tur så får vi träffa en undersköterksa som ä trevlig och inte alls som surcitronen. Hon pratra med Adam och när hon får se utslagen och hudförändringen så ser hon ut som ett frågetecken och säger att det är konstigt, jag frågar direkt om det är ringorm.. vet att dte inte är detmen jag vill att hon ska säga att det är ringorm. Men nej hon bara kliar sig i huvudet och hummar, jag blir nu mer nervös. Jag ska hämta en doktor och på två röda är doktorn där ( detta gör mig nervös, har varit på akuten förr, faktiskt två ggr innan i det rummet vi är i nu och då har jag varit glad om doktorn kommit inom en timme)
En ung doktor tar sig an oss hon ser min oro och undersöker Adam snabbt, hon gör det till en lek och Adam tycker det är skoj, lite konstigt att leka på natten.
Jag tycker inte hon ser allvarlig ut utan hon skrattar och busar med Adam. Jag frågar så som man inte ska göra när ens barn hör på, om jag bör vara orolig, varpå hon säger nej, jag tror jag vet vad det är, ska förklara sen.
Känner att jag kan andas ut och jag bli lättad. Efter att hon undersökt Adam noga och frågat oss en mäng olika frågor så får vi reda på att Adam har en väldigt ovanlig blodkärls "sjukdom" som uppträder i stora blåsor på benen när när blodkärlen spricker ( trött nu, tror det var så) blåsorna övergår i blåmärken och huden ändrar förg när det är klart men det komer snabbt nya utslag. Själva utslagen är ofarliga och dem ska inte göra ont eller klia, men man kan få intervall smärtor i mage, njurar, underliv och ben. Nu när jag kom hem från akuten så ser jag sambanden. Har adam verkligen haft växtvärk, hans mgae har nog gjort väldigt ont, huvudvärk kan han ha besvär av och det luriga är att dem. Det kan göra ont när han kissar, det kan komma blod i urinen, han kan komma ha blod i avföringen. Åkomman är så ovanlig så hon vet inte hur Adam kommer drabbas av bivrkningarna. Han har potein i urinet och det kan vara tecken på biverkningar i njurarna. Tarmara kan växa in i varandra. Kan kan kan.
Jag får så dåligt samvete när jag bara nochalerat Adams magvärk hans "växtvärk"
Han klaga på hjärat i torsdags, vet ett barn just vart hjärtat sitter han kanske hade ont runt där. När vi sagt han gnäller och alla blåmärken som kommit. har alltid sagt att Adam haft mycket blåmärken, men när jag tänker efter så har jag inte sett när han slagit sig.
Tänk om är ett ord man ska väga noga i munnen.

Jag fick mig en ordentlig tankeställare. Är tacksam för att det inte var det bärsta jag befara. Hoppas innerligt att läkaren har mer info om åkomman med det ovanlliga namnet till mig när hon ringer mig på måndag.

Nu ska jag gå lägga mig och krama om sin hårt hårt. Tänk om.